
lördag 25 april 2009
Så blev vi nerlaggda.

fredag 10 april 2009
Nu ger jag upp

Nu är det bara för mig att luta till baka och se på, vi får göra ett dåligt resultat, denna månaden också. Men det enda sättet att förstå att att planering är viktigt, lika viktigt som att lösa paniken problemen, panering minskar på överraskningar Jag har tid att vänta på att andra också ska få insikt.
Jag ska var ledig några dagar, då ska jag klä bommar med vaxduk så vi får färgglada hinder, laga sommar hagen så hästarna kommer på bete.
Jag håller på att sälja Dolly också, jag är så innerligt trött på alla ”erbjudanden” från folk som vill låna en ponny över sommaren. Dolly är så mycket mer än en sommarponny, i rätta händer kommer hon att bli en investering.
Min älskade dotter är i norrlan, jag saknar henne, det är lite tomt och jag hoppas hon har det roligt i snön. Här kommer sommaren med stormsteg så kontrasten kommer bli jätte stor för henne när hon kommer hem igen.
fredag 13 mars 2009
Umgåtts

.
Det gjorde att vi fick mycket tid ihop, lite små prat på vägen, sen in till jysk där köpte vi ett nytt bäddsätt.............lite dricka till helgen och god mat köpte vi också på vägen hem.
.
Det är så skönt att leva med en man som också är kompis med mig.
.
- Som förälder jobbar jag, bara halvtid nu, blivande svärmor vet ju bättre än jag.........jag har ju bara följt flickebarnet i 18 år, hon (svärmor) vet ju vad som är rätt och bäst efter 3.5 månader. Då får hon ta över, jag kan bara sätta mig ner och vänta och se hur det går tyvärr.
- Svärmor säger att tösen är myndig, jag tror hon vill får koll på sin son med min dotter, någon omtanke ligger inte bakom utan en mamma som inte vill klippa navelsträngen.
- Nu så kan jag bara vänta, mer kan man inte göra som mamma.
- sluta älska det tänker jag inte göra
söndag 8 mars 2009
För hårda krav?
söndag 1 mars 2009
Min Athena

.
När jag rider dig min Athena känslan, den krökta ryggen, kraften och rytmen i steget mjukheten och lyhördheten.
När jag leder dig i skogen, du går där bakom mig lugnt och tyst bara vi två i regnet.
Du möter mig med en varm gnäggning, du följer mig med dina mörka mandel ögon lägger din nos mot min axel.
Det är livskvalitet, det är häst, det är lycka
En gammal text som jag hittade, jag saknar dig så min älskling.
lördag 14 februari 2009
Verkat hovar

tisdag 3 februari 2009
Dun
Just nu så diskuteras det och ojar sig det hårt kring gäss som blir plockade levande. Alla är rörande överens om hur gräsligt det är, även jag.
Jag fikade idag med en riktig djur vän, hon har både häst och hund. Nu så var hon orolig för sin gamla hund, den började bli så senil. I går hade hon tex trimmat den och när hon ryckt pälsen i halva ansiktet så, bet hunden henne. Sen fick den ha munkorg men hon ska nog lämna bort nästa trimning.
Jag tänkte, tänk att hunden hann bli nio år innan den fick vett nog att protestera och då börjar ägaren fundera på avlivning. Nio år, två gånger om året det blir 18 gånger vovsingen blivit luggad och ryckt i pälsen.
Samma sker med våra älskade hästar, det rycks det dras i manen, så att man kan fläta hårda och fina flätor till tävlingar. Allt för den mänskliga fåfängan, för att någon bestämt att man ska rycka och plåga sin älskade husdjur.
För mig är det en väldig dubbel moral, gässen är det synd om mycket synd om, det tycker även jag så klart. Men jag tycker faktiskt synd om hästar och hundar med fåfänga ägare också. Skilnaden är den att gässen dom hör inte till vår kultur, hundar och hästar som man rycker päls från, det ser man inte för det är en del av vår kultur. En annan skilnad är att vi har råd att låta bli.
Bojkotta dun det kan jag lätt fortsätta med, för dunprodukter gör mig kraftigt förkyld så jag har i alla fall inte köpt dunet. Jag rycker inte manen på mina hästar heller och hund det har jag ingen. Vad lätt det är att bära en gloria ibland.
lördag 31 januari 2009
Jag har
jag är så lycklig det var så kul, tänk att allt är mycket roligare när det........................................
............................................................är förbjudet ; D
Det var Dolly jag red mina ord räckte inte till för att förklara för flickorna vad jag menade så jag bara måste sitta upp och visa.
Vad duktig hon är, vad mjuk vad trevlig häst och henne ska man sälja. Jag är lite avundsjuk på köparen, ni tittar väll i Dollys blogg också, nya bilder kommer i morgon.
lördag 17 januari 2009
Sajka
Jag kan inte skicka en kommentar i din blogg, därför skriver jag här.
Mitt hjärta, jag förstår att det gör ont och det ni, du, han gör det är svårt. En paus har jag förstått att ni behövt länge och det är svårt men nödvändigt. Ibland måste man stanna upp och ta lite avstånd, för att kunna känna vad man vill.
Det är fördelen och nackdelen med att vara ung, låt honom få tid, ta själv tid på dig att känna vad som är rätt.
Du är en av dom mest levande människor jag träffat, det gör dig stark men samtidigt ömtålig. Ibland måste man ge sin omgivning tid, din ring den är din för du är så underbar, ingen kan låta bli att älska dig, mitt hjärta.
Ge honom tid, ge dig tid, det är inte lätt att finna harmonin i ett förhållande när man är ung man morgnar så olika. Om du kan ge er tid, då kommer ni också finna om ni kan leva sida vid sida lyckliga. Om ni inte kan göra varandra lyckliga, så vet jag av erfarenhet att det finns fler.
O, mitt hjärta jag förtår att det är svårt, ibland så måste det vara tungt och svårt, just för att man ska kunna njuta av ljuset.
torsdag 18 december 2008
Sitter och tar ett fotbad
I morgon kväll kommer tösens pojkvän på besök för första gången också, kul för honom att få träffa hennes mamma ny opererad och drågad, första intrycket är ju alltid bestående ; )

Athena
Det var lustigt för mejlet kom på jobbet och jag satt och kunde inte släppa tankarna på älskade Athena också får jag reda på att hon ska hem till ägarna igen. Mitt lilla hjärta förlåt mig.
lördag 15 november 2008
Tre kärlekar.
Sällan har jag varit så kluven när jag gått på teater, skådespeleriet var rörigt och väldigt ojämnt. Handlingen var bara och den var spännande med en viss humor. Scenen var väldig bra väldigt enkel och funktionell, det gillar jag, rena njutningen. Kryddat med trevligt sällskap så får kvällen fyra hjärtan av fem möjliga.
.
En annan kul sak var att jag fick klartecken att starta en ny sajt, det ska bli så roligt, jag är full av idéer. Det blir lite av en dröm att kunna samla och nå ut med lite vuxnare och seriösare ridning.
.
Fokus kommer att vara på dressyr, den mest anonyma grenen inom ridningen samtidigt som den är den viktigaste, grunden till allt.
.
lördag 8 november 2008
söndag 2 november 2008
Att det gör så ont
.
.....vad ska man säga till flickan i nedre tonåren, hon som är fylld med elaka droppar. Det är vi vuxna som inte kan stå för vad vi säger och gör, som kommer forma ditt liv.
.....Stå på dig, en dag kommer du upptäcka att dysleksin har gjort dig, unik väldigt unik.
.
Ge inte upp för du behövs mycket mer än vad onda tungor tror.
Droppen och glaset.
Om ett glas står under en droppande kran, tillräckligt läge, så kommer det att bli överfyllt. Varje droppe är liten och helt betydelselöst kan man tycka, men tillsammans fyller de glaset. Alla droppar är lika viktiga för att fylla glaset det är inte den sista droppen som själv får glaset att rinna över.
.
Lika är det med ord, ogenomtänkta ord som träffar själen, varje liten mening, varje litet ord är ju inte så mycket. Jag hör så ofta, det var inte så farlig, det lilla måste man ju tåla. Men när ordet är en droppe tillmans, med flera andra droppar. Om glaset redan är fyllt, av alla andras obetydliga sårande ord. Själen fylls med svarta droppar, som ingen vill ta ansvar för.
.
Tjej mobbing, det syns inte det gör bara så förbaskat ont. När den som träfas av ordets hårda slag önskar att slaget var, ett riktigt slag, som gav ett synligt blåmärke, inte en ny svart fläck i hjärtat. Det skrämmer mig den oförståelse som vuxna, har för skadan ordet kan göra.
:
Är man annorlunda då är det allas rätt att tala om det högt, tydligt och förnedrande. Jag blir lika arg varje gång, jag vet hur det känns, att vara annorlunda, att inte kunna och att inte få vara en bland alla andra.
.
Tänk ni som sårar, ni över fyller glaset, ni är en del av en medmänniskas liv, en lite ond droppe. Tänk på att er onda droppe gör mycket ondare om ni står inte för era handlingar och ber om ursäkt.
.
Den mänskliga egoismen ger inte utrymme, för att säga förlåt, då är det tydligen bättre att i flock förstöra en annans människas liv och skulle någon påpeka vad man håller på med, då kan man anfalla den som vågar försvara den som är annorlunda också.
.
Det är skönt att ha en blogg att kunna skriva i då kan en medarbetare på ett forum inte censurera vad man skriver. Något som tydligen upprör, tänk att inte helt fritt kunna låta sitt svarta regna falla.
.
Länge leve bloggen.
lördag 1 november 2008
Att det är så svårt
Att erkänna att man sårat och be om förlåtelse, hellre så ger man sig på den som påpekar det och fortsätta att försvarar man sårade och genom det såra ännu mer.
.
Det som är så enkelt, att bara starta en tråd och be om ursäkt. Det räcker inte att säga att man vet att det finns dyslektiker i en tråd. Sen rikta förnedringen mot en dyslektiker senare, men det gör tydligen så ont att erkänna att man gjort fel. Att man måste ge sig på de, som reagerade.
.
Jag kan förstå varför många lämnar det forumet, ett forum blir ju inte trevligare än medarbetarna gör det till.
.
fredag 31 oktober 2008
Dyslexi, igen
Jag var ute på ett forum idag, en medarbetare för forumet läxade upp en flicka för hennes stavning. Jag blev så arg, för vilket annat handikapp får man hoppa på folk så för. Det gjorde så ont, hon använde samma ord mot flickan, inlindade ord för att dölja föraktet, som jag växt upp med. Samma ord som format mig till den jag är idag, samma ord som sårat mig så hårt. Samma fördomar som för 25 år den, då när agan just avskaffas, ändå nu 2008 kan man såra så hårt och skoningslöst En vuxen 32 år mot en flicka i nedre tonåren, jag blir så ledsen.
.
Att höra/läsa orden en gång, att kan du inte stav så be om någon hjälp (underförstått sluta skriva idiot), nu är problemet att som dyslektiker får man höra oden av alla ”vänliga” varje gång man skriver. Orden sätter sig som en tagg i hjärtat, jag blev så ledsen, jag blev så arg, har vi inte kommit längre i vårt samhälle.
.
Varför får dyslektikern inte skriva på ett forum, försöka att forma ord och uttrycka sig, varför ska en dyslektiker inte få öva, det är ju bara att öva och öva som kan få en att lära sig stava. För ett ska ni veta, dyslektikerns dröm är att kunna stava rätt, ett stavfel för en dyslektiker det gör ont mycket ont.
:
Detta var vad hon skrev:
.
Helt ärligt så tycker jag att du ska skapa en ny omröstning som du kollar igenom stavningen på innan, för jag fattar inte riktigt vad det står!! Be gärna om hjälp om du har svårt med det själv :)
.
Tänk er själva att få detta rakt på sig, när man faktiskt inte kan bättre, det är inte slarv, det är ett försök att vara som alla andra och få göra sin röst hörd i skrift. Sen finns det lärare kompisar och i mitt fall även föräldrar som är snabba att påpeka alla stavfel man gör.
:
tisdag 28 oktober 2008
03:55
Sen hände en annan konstig grej, en gick in och la om hela planeringen för verkstäderna, allt mitt jobb för att skada trafiken så lite som möjligt raserades. Det bästa med det är att om jag gjort fel kan jag skylla på "bror duktig" ;D
En mer tråkig sak idag är dotterns plast farfar som tror att hon inte har ett eget liv utan att när dom behagar tala om att dom ska komma så ska hon släppa allt för att vara med farmor och plast farfar...... för mig är besök från Arvidsjaur, kompisars födelsedagar bokade två veckor i förväg, körlektioner, sjukgymnast inget man bara flyttar på. Men det tycker plast farfar,
onsdag 15 oktober 2008
Öråd
Det är ett av dom sista i omorganisationen och rollerna ska dela ut, det ska bli så skönt att kunna gå till jobbet utan att leka "robinson" samtidigt.
.
.
C på jobbet är sjuk, jag fick reda på det idag, ja allvarligt, det är få människor jag känner så för, jag hoppas hon kommer till baka en andra gång och att det hela slutar bra.
tisdag 5 augusti 2008
Vilken storm det var igår
Nu menar jag inte den valiga blåsten på jobbet utan vädret, ute i verkligheten. Det blåste och pinnade, jag satt och tittade ut över Ullevi, hela dagen och kände att hästarna nog behövde komma in. Vindskyddet är avstängt just nu för vi håller på att lägga i en dräneringsslang. Samtidigt led jag med min dotter som skulle åka moppe hem från jobbet.
:
Vi ringde henne när vi skulle åka hem och frågade om hon ville att vi skulle åka med bilen bakom och se att allt gick bra. Hon blev jätteglad för det. Vi åkte genom skogen, den vägen hon brukar köra, när vi nästan var hemma tog det stopp. Där låg ett träd rakt över vägen, det var bara att vänd och låta henne åka en annan väg. Blötare än blötast, kallare än kallast var hon hemma och in i en varm dusch med henne.
:
Då var det min tur att bli kall och blöt. Hästarna skulle in, dom var längst bort i Brandenburg. Inte ville dom gå i den piskande vinden ända upp till stallet. Jag fick gå ända ner och hämta dom, regnet piskade i ansiktet så det sved, över oss om ambulanshelikoptrar lågt flygande. Läskigt som i en skräck film, försökte jag få med mig hästarna. Hästar som gick på tvären för att få rumpan mot blåsten, väl inne i stallet, rullade dom sig i det nya rena spånet. Över gick och mumsa på sin mat med ett lugnt tuggande som bara hästar har. Blötare än blötast, kallare än kallast, var jag där i stallet och kände värmen och kärleken som jag har till dessa stora djur bara strömma igenom mig.
:
Väl inne i huset, kände jag doften av varm kyckling gryta, lagad av den man jag välskar, fortfarande efter mer än 15år så starkt. Middagen avslutades med en kopp te i soffan och vi lyssnade på stormen utanför fönstret. Den nya braskaminen visslade och ven som i en skräckfilm samtidigt som mitt hjärta var så varmt och överfyllt av kärlek, till mina kära.




