Vilken storm det var igår

:
Nu menar jag inte den valiga blåsten på jobbet utan vädret, ute i verkligheten. Det blåste och pinnade, jag satt och tittade ut över Ullevi, hela dagen och kände att hästarna nog behövde komma in. Vindskyddet är avstängt just nu för vi håller på att lägga i en dräneringsslang. Samtidigt led jag med min dotter som skulle åka moppe hem från jobbet.
:
Vi ringde henne när vi skulle åka hem och frågade om hon ville att vi skulle åka med bilen bakom och se att allt gick bra. Hon blev jätteglad för det. Vi åkte genom skogen, den vägen hon brukar köra, när vi nästan var hemma tog det stopp. Där låg ett träd rakt över vägen, det var bara att vänd och låta henne åka en annan väg. Blötare än blötast, kallare än kallast var hon hemma och in i en varm dusch med henne.
:
Då var det min tur att bli kall och blöt. Hästarna skulle in, dom var längst bort i Brandenburg. Inte ville dom gå i den piskande vinden ända upp till stallet. Jag fick gå ända ner och hämta dom, regnet piskade i ansiktet så det sved, över oss om ambulanshelikoptrar lågt flygande. Läskigt som i en skräck film, försökte jag få med mig hästarna. Hästar som gick på tvären för att få rumpan mot blåsten, väl inne i stallet, rullade dom sig i det nya rena spånet. Över gick och mumsa på sin mat med ett lugnt tuggande som bara hästar har. Blötare än blötast, kallare än kallast, var jag där i stallet och kände värmen och kärleken som jag har till dessa stora djur bara strömma igenom mig.
:
Väl inne i huset, kände jag doften av varm kyckling gryta, lagad av den man jag välskar, fortfarande efter mer än 15år så starkt. Middagen avslutades med en kopp te i soffan och vi lyssnade på stormen utanför fönstret. Den nya braskaminen visslade och ven som i en skräckfilm samtidigt som mitt hjärta var så varmt och överfyllt av kärlek, till mina kära.