Visar inlägg med etikett Dyslexi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Dyslexi. Visa alla inlägg

torsdag 18 december 2008

Dyslexi

jag har en bekant hon misslyckades i ett test för ett nytt arbete. Som en blixt från klar himmel så kom hon på att hon inte bara hade svårt att stav hon var dyslektiker också.

Hon startade ringa runt ursäkta sig, försöka blir testad för dyslexi, få gör om testet som en vilde. Min tanke som bärare av diagnosen är, om du har dyslexi då bör man också välja arbete som du klarar av som har nytta av det annorlunda sättet att tänka som man har som dyslektiker. Inte söka ett jobb som kräver mycket läsa och att man snabbt ska ta in stora kunskaps mängder.

Dysleksi är en gåva, inget man kan ta som ursäkt för att bli något som dyslexi inte tillåter. Hänsyn det ska tas av omgivningen, man måste få stava fel, man måste få läsa långsammare MEN man ska inte ta arbetsuppgifter som kräver att man kan läsa fort och stava stora mängder rätt.

Kanske lätt för mig att säga som sitter på ett arbete som kräver massa lågisktänkande och en hel del matt, men det jag skriver på en dag är försummbart. Jag har drömjobbet även om jag aldrig trodde att jag skulle arbeta med stora motorfordon när jag blev stor.

tisdag 11 november 2008

Kändisar med dyslexi:

Albert Einstein
John Lennon
Tom Cruise
Richard Branson
Cher
Will Smith
Jay Leno
Ernest Hemingway
Steve Jobs

Symptom dyslexi

Några kännetecken på dyslexi kan vara att du:


läser långsamt, trevande eller hackigt


läser snabbt och gissar vad som står


utelämnar eller läser fel på ord eller ändelser på ord


lägger till bokstäver så att det blir andra ord, till exempel helt-helst, igen-ingen
kastar om bokstäver i ord, till exempel bra-bar, börd-bröd
vänder på ord, till exempel som-mos, tom-mot.


Att du när du skriver:


är osäker på bokstävers form och ljud


utelämnar vokaler eller kastar om konsonanter


utelämnar ändelser


spegelvänder bokstäver och siffror


glömmer prickar och ringar.


Symtomen på dyslexi uppträder i olika kombinationer och varierar från person till person.


Källa: vardguiden.se

Skönt att det skrivs om dyslexi http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article3734752.ab det behövs förståelse.

lördag 8 november 2008

söndag 2 november 2008

Att det gör så ont

Att säga förlåt, så man är bredd att offra hela forums-nätverket.
.
.....vad ska man säga till flickan i nedre tonåren, hon som är fylld med elaka droppar. Det är vi vuxna som inte kan stå för vad vi säger och gör, som kommer forma ditt liv.
.....Stå på dig, en dag kommer du upptäcka att dysleksin har gjort dig, unik väldigt unik.
.
Ge inte upp för du behövs mycket mer än vad onda tungor tror.

lördag 1 november 2008

En medarbetare till

som faktiskt inte fattat vad dyslexi är.
.
Nä, Lorita, dyslexi är inte kul att ha. Men i vissa fall (nämner inga namn så att du inte kan hoppa på mig för något) så skriver en del värre än min mammas 7-åriga elever med massa olika "handikapp". Det finns ju rättstavningsprogram i datorn, man kan läsa igenom det igen m.m.
.
Jag, har ursprungs texten och det finns inget rättstavningsprogram som tar dom stavfelen, så F7 är inte till någon hjälp, tyvärr. Däremot om man har viljan så kan en människa utan problem få fram vad som ska stå i texten.
.
Javisst, ett barn med en massa olika "handikapp" kan lära sig skriva, att lära sig läsa och skriva har inget med intelligens att göra. Däremot så kan dessa barn inte bli dyslektiker, för för att bli dyslektiker så krävs att man är intelligent
.
"man kan läsa igenom det igen m.m." jo, så sa min omgivning också när jag var i yngre tonåren till mig också. Jag kan ju säga det, att om jag lytt deras råd, så skulle jag fortfarande sitta och läsa samma text. För en dyslektiker, ser inte sina stavfel, man kan läsa och man kan läsa men vad hjälper det? Man kan sluta skriva också, så ni perfekta slipper dyslektikerna i er väg.
.
Vad som står i den röda texten, är just att flicka som skrev inlägget är förståndshandikappad, för hon skriver lika bra/dåligt som en sjuåring som är förståndshandikappad.
.
Så nu finns det en medarbetare till i detta forum som behöver be om ursäkt. För inte kan det vara rätt att antyda att någon är förståndshandikappad som bevisligen inte är det.

.
Att det ska vara så svårt att säga förlåt, när man är värd och medarbetare att man hellre väljer att fortsätta såra så hårt.

Att det är så svårt

.
Att erkänna att man sårat och be om förlåtelse, hellre så ger man sig på den som påpekar det och fortsätta att försvarar man sårade och genom det såra ännu mer.
.
Det som är så enkelt, att bara starta en tråd och be om ursäkt. Det räcker inte att säga att man vet att det finns dyslektiker i en tråd. Sen rikta förnedringen mot en dyslektiker senare, men det gör tydligen så ont att erkänna att man gjort fel. Att man måste ge sig på de, som reagerade.
.
Jag kan förstå varför många lämnar det forumet, ett forum blir ju inte trevligare än medarbetarna gör det till.
.

Mer dyslexi

.
Lustigt att folk har så svårt att förstå, klart när man väl fått diagnosen och gått igenom alla tester. Då kan man hålla huvudet högt för ett kriterium för att få diagnosen är just att man är minst normal begåvad. Dom som har dyslexi är ofta över normalbegåvade, det ofta för att det är de barnen som förbryllar lärarna. Som Albert Einstein hans far var så orolig för sin pojke som inte kunde lära sig en så enkel sak som att stava rätt. Ingen skulle kunna anklaga Albert Einstein för att vara ointelligent, men dyslektiker det var han en klockren en.
.
Är det för att vi är annorlunda, som skrämmer, för annorlunda är vi. Jag skriver aldrig anteckningar när jag är på möten möjligen två tre stödord som jag måste ta med mig hem. Ändå så mins jag och har mer koll än mina medarbetare ofta har. Klart att det skrämmer, att någon mins så mycket. Jag, strukturerar också allt, letar lösningar och förändringar. Klart det skämmer att någon tidigt ser lösningar på problem eller kommer in i en process, och ser ett annat snabbare och säkrare sätt att utföra det. Jag har haft tur, för just det är mitt jobb, mitt handikapp är min styrka.
.
Oss förstår ni inte, vi ska ju vara dumma i huvudet vi kan ju inte lära oss en så enkel sak som att stava. Sen när vi lite senare än ni andra som lever livet på ett bananskal, även kan stava och har tränat upp den färdigheten till en rimlig nivå. Då blir ni arga för att vi försvarar de som har, dyslexi. Ni blir arga för att ni inte får tysta unga dyslektiker, att vi som redan fått massa taggar i vårt hjärta, biter ifrån.
.

fredag 31 oktober 2008

Dyslexi, igen

.
Jag var ute på ett forum idag, en medarbetare för forumet läxade upp en flicka för hennes stavning. Jag blev så arg, för vilket annat handikapp får man hoppa på folk så för. Det gjorde så ont, hon använde samma ord mot flickan, inlindade ord för att dölja föraktet, som jag växt upp med. Samma ord som format mig till den jag är idag, samma ord som sårat mig så hårt. Samma fördomar som för 25 år den, då när agan just avskaffas, ändå nu 2008 kan man såra så hårt och skoningslöst En vuxen 32 år mot en flicka i nedre tonåren, jag blir så ledsen.
.
Att höra/läsa orden en gång, att kan du inte stav så be om någon hjälp (underförstått sluta skriva idiot), nu är problemet att som dyslektiker får man höra oden av alla ”vänliga” varje gång man skriver. Orden sätter sig som en tagg i hjärtat, jag blev så ledsen, jag blev så arg, har vi inte kommit längre i vårt samhälle.
.
Varför får dyslektikern inte skriva på ett forum, försöka att forma ord och uttrycka sig, varför ska en dyslektiker inte få öva, det är ju bara att öva och öva som kan få en att lära sig stava. För ett ska ni veta, dyslektikerns dröm är att kunna stava rätt, ett stavfel för en dyslektiker det gör ont mycket ont.
:
Detta var vad hon skrev:
.
Helt ärligt så tycker jag att du ska skapa en ny omröstning som du kollar igenom stavningen på innan, för jag fattar inte riktigt vad det står!! Be gärna om hjälp om du har svårt med det själv :)
.
Tänk er själva att få detta rakt på sig, när man faktiskt inte kan bättre, det är inte slarv, det är ett försök att vara som alla andra och få göra sin röst hörd i skrift. Sen finns det lärare kompisar och i mitt fall även föräldrar som är snabba att påpeka alla stavfel man gör.
:

söndag 20 juli 2008

Jag är dyslektiker

:
Mellan tvåan och trean så utreddes jag och fick göra diverse IQ tester för min lärare och min mamma, ville få in mig i särskola då jag inte lärt mig varken läsa eller skriva.
.
I början av femman kunde jag stava till mitt namn, jag kan ännu inte bokstavera det högt, utan måste först skriva ner det. I femman fick jag också hjälp av en ovanligt engagerad lärare, hon lärde mig på fritiden efter skolan att stava de 100 vanligaste svenska orden. Det fick mig att få en bas att stå på, hon skickade också in ett par dikter jag skrivit till en tävling och jag vann, en seger som var väldigt stor, för en liten flicka som inte kunde stava rätt.
.
Engelska lektionerna satt jag bara av, jag läste vad som då kallades särskild matte, för det måste man ha för att komma in på fyraårigteknisk. Närvaro gav en etta i betyg, teckning, bild och innan jag bytte skola matte fysik och kemi där hade jag fyra och femma i betyg. När jag bytte skola i nian klassades jag som dum i huvudet och fick sänkt betyg i dom matematiska ämnena så när det återstod ett halvår av nian så hoppade jag av grundskolan.
.
Familjen flyttade till Göteborg och jag läste in grundskolan på ett och ett halvt år, sen läste jag fyraårigteknisk på vux, jag läste också ett femte år matte. En dröm en seger, jag var inte dum i huvudet. Jag jobbade som byggnads ingenjör några år, födde barn och mötte lågkonjunkturen för byggsektorn genom att samtidigt få reumatism.
.
Jag fick frågan om jag vill omskola mig och vist, jag läste data, massa data för första gången lärde jag mig språk, som Java, C++ och VBA, jag älskar Access, jag älskar statistik. När jag ska koppla av, då räknar jag ut något så som andra gör när dom löser korsord.
.
Jag skulle aldrig vilja leva om mitt liv utan dyslexin, det jag fått istället det är så mycket mer. Dyslexin gav mig många grå stunder som barn men har också gett mig ett själv medvetande som jag aldrig haft utan dyslexin.
.
Jag hade heller inte överlev min dyslexi, utan hästarna i stallet, där var jag mig själv utan krav att varken kunna stav eller skriva. Dessa tysta vänner gav mig allt som barn och fortfarande så ger hästarna, mig den värme och den kraft jag behöver för att orka gå vidare.