Dun

Just nu så diskuteras det och ojar sig det hårt kring gäss som blir plockade levande. Alla är rörande överens om hur gräsligt det är, även jag.

Jag fikade idag med en riktig djur vän, hon har både häst och hund. Nu så var hon orolig för sin gamla hund, den började bli så senil. I går hade hon tex trimmat den och när hon ryckt pälsen i halva ansiktet så, bet hunden henne. Sen fick den ha munkorg men hon ska nog lämna bort nästa trimning.

Jag tänkte, tänk att hunden hann bli nio år innan den fick vett nog att protestera och då börjar ägaren fundera på avlivning. Nio år, två gånger om året det blir 18 gånger vovsingen blivit luggad och ryckt i pälsen.

Samma sker med våra älskade hästar, det rycks det dras i manen, så att man kan fläta hårda och fina flätor till tävlingar. Allt för den mänskliga fåfängan, för att någon bestämt att man ska rycka och plåga sin älskade husdjur.


För mig är det en väldig dubbel moral, gässen är det synd om mycket synd om, det tycker även jag så klart. Men jag tycker faktiskt synd om hästar och hundar med fåfänga ägare också. Skilnaden är den att gässen dom hör inte till vår kultur, hundar och hästar som man rycker päls från, det ser man inte för det är en del av vår kultur. En annan skilnad är att vi har råd att låta bli.


Bojkotta dun det kan jag lätt fortsätta med, för dunprodukter gör mig kraftigt förkyld så jag har i alla fall inte köpt dunet. Jag rycker inte manen på mina hästar heller och hund det har jag ingen. Vad lätt det är att bära en gloria ibland.