Jag lägger ner

jag tänker inte ha någon neggativ tyck-blogg längre.
Jag bloggar på min fritid och min fritid ska vara det som är roligt så jag kommer att flytta mitt fokus till mina hästar på http://gullohagen.blogspot.com/ vill ni följa mitt liv så är ni välkomna att följa mig och mina hästar därifrån.

Det var Kahlúa som fick mig att komma till insikt mitt liv är hästar inget annat

En dröm ponny....

det var en dröm familj och provred Dolly idag, jag hoppas det går i lås och Dolly får en familj som kommer att älska henne. Dom var lungna och trygga och riktigt häst kunniga, hon kan inte få det bättre.

Även om mitt hjärta säger köp henne själv, behåll Dolly. Så vet Jag ju att hon inte har någon framtid hos mig, vad jag är duktig på det är att rida in och utbilda.

Får nu inte Dolly ett nytt hem så står det inkörning på agendan, det gör det ju änddå jag har tre till som ska köras in.

Dolly hjärtat, jag känner att den dagen du åker kommer det att bli så tomt.

Så blev vi nerlaggda.

I torsdags blev först jag inkallad till chefens chef...beskedet vår avdelning, nystartad i februari kommer läggas ner på tisdag!?!!!!!!!!!! Det var ju framförhållning må man säga.

Jag var ganska chockad minst sagt, men rätt nöjd då jag i några månader sätts som utbildare i en ny avdelning och sen kommer jag troligen flyttas över till IT avdelningen som kommer att växa.

Så gick dom in en efter en dom andra på avdelningen....ingen mer än jag vet vad dom ska göra på tisdag!?!!!!!!!!! Så att ta helg är inte det roligast man kan tänka sig. jag har tur som har en så udda utbildning och nu så tänker dom utnyttja mig mer inom IT.

Men dom jag arbetat med dom senaste månaderna, dom jag älskar och hatat dom som varit en så nära del i mitt liv, för vi har jobbat tätt riktigt tätt. Vad händer med dom? Dom som sökt hit för att start något nytt, dom som lämnat poster som nu är till satta? Vad ska dom göra, ut i produktionen? Var det en uträkning av folk, avdelningen missköttes ju väldigt från ledinges sida, det har nästan varit som en dokusåpa, vem vet....

En fick inte beskedet, hans fru är på sjukhuset, det är något med lungorna. Läkarna hade sagt att hon troligen inte över leverhelgen men om hon över lever helgen har hon stora chanser att klara sig och bli frisk.

Vad ska man säga livet är tufft, jag som hoppas på lite lugnare när det gäller jobb och så.

Sommar...

Nja, inte riktigt men hästarna går på bete från och med lördagen den 18 april och Kiara växer och växer nu är det bara en månad kvar.

I går hände det

Jag har lutat mig till baka, tittat på hur oplanerat, osystematiskt och utan framförhållning hela avdelningen arbetat.

Det började med att onsdag morgon flöt ovanligt bra, vi hade mycket att arbeta med. Så då skulle det matas allt som tänkas skickas iväg på reparation Så kom eftermiddagen, allt är på verkstad och inget att använda i produktionen fanns att till gå. Kostnad 98 000 kr torsdag morgon är lika illa (så klart) då kommer chefen in och undrar varför.

Matarna dom skyller på att verkstäderna lagat för dåligt. Jag pipper lite tyst att vi matat för hårt utan att tänka på eftermiddagen. Jag blir inkallad till chefen och han undrar om det är "så illa" hans favorit ut tryck.

Ja, säger jag och du har ju bortrationaliserat mig och min funktion så då kan det bara bli så här. Då kommer chefens, chef in springande upprörd för han har just hittat att vi/dom matat för mycket.

Jag förklarade att jag inte kan göra något förren chefen vrider till baka klockan och åter inför planerarens funktion. Få se hur mycket han tänker låt verksamheten blöda, innan han vågar införa en strikt framtids planering, han så ju hur det gick.

När jag gick hem på torsdagen så var vi nära 100 000 kr igen, vilket är lika med en katastrof Så jag riktigt längtar till, såpans nästa avsnitt nu på måndag.

Nu ger jag upp

Jag tänker bara luta mig till baka och se på när dom andra krigar. Jag har inget att vinna på att bråka, det kommer att visa sig att det jag är anställd för att göra behövs. Även om ingen förstår att en långsiktig planering är viktig, ett man måste styra in belastningen jämt.
Nu är det bara för mig att luta till baka och se på, vi får göra ett dåligt resultat, denna månaden också. Men det enda sättet att förstå att att planering är viktigt, lika viktigt som att lösa paniken problemen, panering minskar på överraskningar Jag har tid att vänta på att andra också ska få insikt.

Jag ska var ledig några dagar, då ska jag klä bommar med vaxduk så vi får färgglada hinder, laga sommar hagen så hästarna kommer på bete.

DET ÄR VÅR!!!!

Karisma har rymt, sonen fick agera hjälte och ställa in henne i stallet. Det slår aldrig fel när ett sto blir två då ska den lämna flocken och dom blir nästen omöjliga att ha kvar i hagen. Så nu står hon i stallet ensam ett tag tills hagen är förstärkt, kanske ska jag låta bara Dolly och Karisma gå ihop ett tag.

Växthuset ska också rensas, just nu är det bara jordgubbar där inne, rena ogräset.
Jag håller på att sälja Dolly också, jag är så innerligt trött på alla ”erbjudanden” från folk som vill låna en ponny över sommaren. Dolly är så mycket mer än en sommarponny, i rätta händer kommer hon att bli en investering.

Min älskade dotter är i norrlan, jag saknar henne, det är lite tomt och jag hoppas hon har det roligt i snön. Här kommer sommaren med stormsteg så kontrasten kommer bli jätte stor för henne när hon kommer hem igen.

Nu är jag igång

Jag har börjat jobba Dolly så smått, jag klarar 15 minuter ungefär, fötterna svullnar en hel del men samtidigt så tror jag att man läker fortare om man är igång. Jag känner mig väldigt fri nu när jag åter igen kan köra bil, även om det gör ont när jag trycker på gasen.

När det gäller jobbet så "gömde" dom att ge mig ny titel och jag har sagt att sker inte det snart så kommer jag att "glömma" allt det jag just nu utför som inte ingår i min arbetsbeskrivning. Som jag sa till chefen, man får vad man betalar för. Få se vad som händer men detta kommer säkert att ta tid.