söndag 20 juli 2008

Jag är dyslektiker

:
Mellan tvåan och trean så utreddes jag och fick göra diverse IQ tester för min lärare och min mamma, ville få in mig i särskola då jag inte lärt mig varken läsa eller skriva.
.
I början av femman kunde jag stava till mitt namn, jag kan ännu inte bokstavera det högt, utan måste först skriva ner det. I femman fick jag också hjälp av en ovanligt engagerad lärare, hon lärde mig på fritiden efter skolan att stava de 100 vanligaste svenska orden. Det fick mig att få en bas att stå på, hon skickade också in ett par dikter jag skrivit till en tävling och jag vann, en seger som var väldigt stor, för en liten flicka som inte kunde stava rätt.
.
Engelska lektionerna satt jag bara av, jag läste vad som då kallades särskild matte, för det måste man ha för att komma in på fyraårigteknisk. Närvaro gav en etta i betyg, teckning, bild och innan jag bytte skola matte fysik och kemi där hade jag fyra och femma i betyg. När jag bytte skola i nian klassades jag som dum i huvudet och fick sänkt betyg i dom matematiska ämnena så när det återstod ett halvår av nian så hoppade jag av grundskolan.
.
Familjen flyttade till Göteborg och jag läste in grundskolan på ett och ett halvt år, sen läste jag fyraårigteknisk på vux, jag läste också ett femte år matte. En dröm en seger, jag var inte dum i huvudet. Jag jobbade som byggnads ingenjör några år, födde barn och mötte lågkonjunkturen för byggsektorn genom att samtidigt få reumatism.
.
Jag fick frågan om jag vill omskola mig och vist, jag läste data, massa data för första gången lärde jag mig språk, som Java, C++ och VBA, jag älskar Access, jag älskar statistik. När jag ska koppla av, då räknar jag ut något så som andra gör när dom löser korsord.
.
Jag skulle aldrig vilja leva om mitt liv utan dyslexin, det jag fått istället det är så mycket mer. Dyslexin gav mig många grå stunder som barn men har också gett mig ett själv medvetande som jag aldrig haft utan dyslexin.
.
Jag hade heller inte överlev min dyslexi, utan hästarna i stallet, där var jag mig själv utan krav att varken kunna stav eller skriva. Dessa tysta vänner gav mig allt som barn och fortfarande så ger hästarna, mig den värme och den kraft jag behöver för att orka gå vidare.

2 kommentarer:

Kackas Skitsnack sa...

Detta var verkligen intressant skrivet. Det fascinerar mig att personer med dyslexi KLARAR att ta sig igenom dagens samhälle med all text, från dagstidningar och internet till teoriprov inför körkort och andra utbildningar osv.

Jag har aldrig haft dessa svårigheter men jag har aldrig tyckt det varit roligt att läsa romaner. Jag läser hellre fakta som är aktuellt. Som barn läste jag hellre böcker om hund. och hästraser än en ungdomsbok.

Lorita sa...

Det finns olika former av dyslexi, jag har svårt med stavning men jag stavar bättre om jag får skriva maskin.

Dyskalkyli, det är jag mer förundrad över att folk klarar att leva med. Tänk dig att inte kunna räkna, ha svårt att klara puss och minus.

Jag har utvecklat en enorm tjurighet + att genom att jag inte kunnat anteckna så mins jag detaljer väldigt bra (det är en upptränad egenskap)väldigt bra i vissa situationer.

Körkortet där gjorde jag teorin skriftligt men man kan göra den muntligt också om man är dyslektiker eller av andra anledningar har svårt med språket.