
lördag 14 februari 2009
Verkat hovar

Medarbetare
.
Jag började veckan som gick med ett kaos, riktigt kaos, sen så fortsatte veckan och när jag gick hem på onsdag kväll, kände jag en riktig lycka för hela dagen hade flutit så bra och jag kände jag hade den koll jag behövde för att klara mina arbetsuppgifter.
.
Men mitt äntligen så är vi på rätt väg, förbyttes redan på torsdag morgon i ett nytt kaos Tyvärr så kunde jag konstatera att det var en av mina medarbetare som är orsaken till kaoset När även dom två andra som jobbade kvällen kände lika, så är det bara att konstatera ska vi lyckas så måste vi få en förändring.
.
Men det är tufft, den personen är som den är, mycket impulsiv och vi andra kan inte städa efter varje skift om vi ska lyckas. För mig kommer det inte att fungera och jag har lagt min själ i ett detta projekt ska lycks. Jag kastade in mitt hjärta i det och jag ska banne mig lyckas, men vi kan inte lyckas med en impulsiv individualist i teamet, det kommer inte att gå.
:
Jag hoppas detta kommer att förändras annars måste jag söka ett nytt arbete någon annanstans, jag som trivs så bra trots min skrutiga lön och höga arbetsinsats
.
Jag älskar mina kollegier, även den impulsiva så att behöva lämna båten nu känns lite jobbigt.
tisdag 10 februari 2009
Sadel
söndag 8 februari 2009
En pärla

Jag hade en arbetskamrat som red Dolly idag, hon talade om för mig att bli inte ledsen om Dolly är till salu för betydligt mer om några år.
Då kunde jag inte svara henne annat än jag vet den hästen har kapacitet för väldigt mycket, om någon utvecklar henne och säljer henne dyrare om något/några år då har dom arbetat henne och utvecklat henne och då är det inte mer än rätt att hon går upp i pris.
jag vet att hon ligger lite lågt nu men, det finn ett stort men hon är sent tagen och hon har inte fått möjlighet att visa att hon är en äkta pärla.
.
lördag 7 februari 2009
Klinker

tisdag 3 februari 2009
Dun
Just nu så diskuteras det och ojar sig det hårt kring gäss som blir plockade levande. Alla är rörande överens om hur gräsligt det är, även jag.
Jag fikade idag med en riktig djur vän, hon har både häst och hund. Nu så var hon orolig för sin gamla hund, den började bli så senil. I går hade hon tex trimmat den och när hon ryckt pälsen i halva ansiktet så, bet hunden henne. Sen fick den ha munkorg men hon ska nog lämna bort nästa trimning.
Jag tänkte, tänk att hunden hann bli nio år innan den fick vett nog att protestera och då börjar ägaren fundera på avlivning. Nio år, två gånger om året det blir 18 gånger vovsingen blivit luggad och ryckt i pälsen.
Samma sker med våra älskade hästar, det rycks det dras i manen, så att man kan fläta hårda och fina flätor till tävlingar. Allt för den mänskliga fåfängan, för att någon bestämt att man ska rycka och plåga sin älskade husdjur.
För mig är det en väldig dubbel moral, gässen är det synd om mycket synd om, det tycker även jag så klart. Men jag tycker faktiskt synd om hästar och hundar med fåfänga ägare också. Skilnaden är den att gässen dom hör inte till vår kultur, hundar och hästar som man rycker päls från, det ser man inte för det är en del av vår kultur. En annan skilnad är att vi har råd att låta bli.
Bojkotta dun det kan jag lätt fortsätta med, för dunprodukter gör mig kraftigt förkyld så jag har i alla fall inte köpt dunet. Jag rycker inte manen på mina hästar heller och hund det har jag ingen. Vad lätt det är att bära en gloria ibland.
söndag 1 februari 2009
Hö



